Ovanför molnen lyser alltid solen

Lyssna HÄR på videon om andligt uppvaknade ♡ Vill man inte se hela videon så sammanfattar jag kort nedanför;  1. Värk, trötthet, energilöshet. sjukdomsymtom MS, fibro. Allt som legat gömt känslomässigt o lagrats som värk/blockeringar i kroppen kommer fram för läkning. 2. Oförklarliga rädslor och obehag. Kan vara ifrån barndom eller tidigare liv som är svåra att förstå.  3. Ökad känslighet för sinnesintryck, syn, hörsel, lukt. Tunnare filter mot omvärlden. Svårare att klara av olika energier. Mer matkänslig då kroppen vill ha mer högvibrerande levande o lätt näring, så som frukt o grönt. 4. Uppgivenhet. "Det känns som de aldrig blir bra" Gamla känslor som kommer upp och som behöver få komma upp för att släppas o läkas.  5. Snabba humörsväxlingar. Vi behöver släppa ut låga känslor som sorg, ilska som legat instängda i kroppen. Tillåt de som vill, komma upp så sker läkning snabbare.  6. Känna sig annorlunda eller ensam. När man höjer frekvens(medvetande) så kanske man lämnar män

Jag älskar att se olika typer av dejtingprogram eftersom delen beteendevetenskap alltid intresserat mig.  Hur beteer sig osäkra personer i dejtingsammanhang? Hur beteer sig trygga personer? Vilka högersvajpar man och varför?  "Första Dejten" på SVT1 är så härligt, för där matchas dom ihop av experter. Både i vad dom söker hos en partner, livserfarenheter och vilka intressen de har.   Ibland får man känna pirret och glädjen som förmedlas när de blir en match. Ibland åker skämskudden fram när man ser beteenden man själv haft (omedvetet) eller inte haft. Ibland får man känna att man ändå kommit en bit i medvetandegrad mot för tidigare. Tex de här med attraktion och kemi..  Att man blir lite trollbunden när man möter sitt "ideal" och att allt vett man haft tidigare haft bara försvinner?  Man får överseende med redflags beteenden man aldrig skulle tolerera egentligen? Och varför hänger man sig fast vid potensialen man målat upp? Eller om de gäller en grandios

Lika väl som att jag vill sprida kunskap om anknytning o narcissim vill jag även ta bort tabun att prata om det. För skammen tystar ner människor vilket gör att saker trycks ner ännu mer i "ryggsäcken" vilket förr eller senare kan komma ut i form av ångest (som man man inte har en aning om varför den kommer). Bup har idag långa köer med barn och ungdomar som mår fruktansvärt dåligt och de gör mig väldigt ont i hjärtat.  Jag provade till o med att skola in mig på Bup slutenvården men jag klarade inte av att se hur dom drogade ner barn med tunga mediciner, istället för verkligen hjälpa dem med inre läkning av trauma.  Jag har sedan 25 års ålder haft lätt för att prata om svåra saker (möjligen svårare med introverta otrygg-undvikande personer som inte vill eller kan sätta ord på känslor) och de har lett till flertal "traumabonding" relationer. Ni vet där man kan älta relationer i timtal med vänner som går/gått igenom samma sak.  Man blir varandras terapuete

(Otroligt informativt avsnitt om just detta) Detta är vad forskning och psykologer kommit fram till, inte jag som bloggare.  Allt börjar med relationen till din/a omsorgsperson/er. Det blir din mall för hur kommande relationer troligen kommer se ut. Inte bara kärleksrelationer, utan även en del vänskapsrelationer.  Exempelvis; Din pappa var frånvarande, berömde dig när du var tyst o inte visade några behov (kärlek, tröst, engagemang) Din Anknytningsmodell blir otrygg - undvikande . "Jag får mest kärlek om jag inte har några behov o är 'duktig' sköter mig själv" Det visar sig som; Ber inte om hjälp, vid dåligt mående isolerar man sig för att inte vara andra till belastning. Dissocierar = stänger av känslor och distraherar sig med tv, telefon, spel, för att slippa känna de man känner. etc Nersystemet har hamnat i "Freeze", istför fight eller flight respons.  Klarar sig själv, pga brist på stöd.  Varför blir de såhär? Förälder med narcissism/självc

Hej och välkommen in i värmen!  Namnet på bloggen är att jämnföras med "efter regn kommer solsken" & påminner mig om när jag flygpendlade till jobb under höst och vinter, när vädret ofta var mörkt och ruskigt under molnen. Och den goa känslan man fick när planet kom upp ovanför molnen där solen sken o himlen var blå...jag hoppas att jag en dag känner att jag kommit dit permanent i livet - så för mig blir de en rätt stark metafor och ett fint minne. Här kommer jag dela med mig av de jag själv haft nytta av på min väg till läkning.  Jag brinner väldigt mycket för medvetenhet kring anknytning och vill gärna sprida informationen vidare. För mig blev de ett riktigt uppvaknande när jag först förstod hur mycket livet påverkas av vår anknytningsmodell, dvs trygg eller otrygg relation till omsorgsperson/er. Jag kommer att ge konkreta exempel i olika kommande inlägg. En sneakpeak är att anknytning styr över nästan  alla dina relationer och därmed också di